söndag 26 februari 2012

Vårpromenad

Idag va det så fint väder i poppelhagen så vi tänkte ta en runda i skogen.  I Poppelhagen bor de en hund vi kan kalla honom Lasso, ja för det heter han, ibland har Lasso inte álla hemma samtidigt så det är inte så ofta han får följa med på utflykterna med ponnisarna men idag plockades kopplet fram o Lasso skulle på promenad.
Spray o Diamanten sadlades på av 2 glada barn och vi begav oss.
Gick jättebra länge, ponnisarna skötte sig utmärkt o hunden med  förutom att han måste ha vatt extremt kissenödig eftersom han stanna var 10:ende meter för att kissa.
Lasso har lite problem med att möta andra hundar då han befinner sig kopplad, han får för sig att han är en stor dobberman, skäller hysteriskt med raggen rest och försöker anfalla o döda sitt byte.
I vårt lilla samhälle finns det mycket hundar och även många hästar med deras passagerare, här finns bla en man vi kan kalla honom Dunken som har en rätt så pigg häst o en westernsadel, han har även alltid med sig en lös hund, vi kan kalla honom Pinnen.
Töserna gick lite före mig på stigen och jag ser att de får möte, först kommer Pinnen och ska snacka med Lasso tätt följd av Dunken ,westernsadeln o hästen.
Lasso brusar upp som vanligt, Pinnen fattar inte utan viftar glatt på svansen o det gör Dunken med o ska snacka litta, men det tycker min vakthund inte e en bra ide utan sätter igån o vråla som en besatt utomjording, Pinnen drar och tyvärr gör Dunkens häst detta med utan att Dunken tycker det va en bra ide.
Såg bara bakändan i vilt sken och hörde Dunken vråla PTROOOOO PTROOOOO PTROOOOOO
Ja då var  vi av med dem, hunden lugna ner sig lite till nästa byte dyker upp bara 10m längre fram.
En liten vit äcklig hund som jag trodde vi kunde undvika genom att stördyka in i skogen men icke i hel,,,,,,
Samma visa fast värre denna gång, så nu börja Spray steppa rundor o apa sig hysteriskt på vägen o Lilltösen e inte så glad för överaskningar när hon sitter på ett ridjur, börjar vråla hon med, vilket resulterar i att Spray sticker in i skogen slår rumpan i ett träd o blir livrädd o tror han stöter  mot ett lejon. hoppar till  igen o tuggar fragma ,
vilket vår annars inte så stabila Diamant ser, och hoppar rakt upp i luften och gör en kapriol som hade fått
lippizzanarna att gråta av avund.
Vid detta laget hade hunden lungnat sig, Spray samlades in av ponnymamman och LillTösen fick andas lite lungt innan vi begav oss hem försiktigt spanande om ambulansen va på väg att hämta Dunken och hans Westernsadel.

söndag 19 februari 2012

Doris på utflykt.....

Doris skulle till doktorn för att kolla upp en liten sak.Allting planerades in i minsta detalj då vår kära Doris är lite speciell. Ponnypappan tog ledigt för det  kunde behövas lite manlig fägring i detta uppdraget.
Ponnypappan anlände Poppelhagen ca 02,30 på natten efter  några hårda dagar på vägarna,,,, pigg o utvilad va han (not) när han väcktes vid 7,30 med en pigg o gla o possitiv till livet inställd ponnymamma.
Det va egentligen ingen så stor grej detta här.... men ibland bara kör de ihopa sig. Doris va nu inte på ett strålande humör (Hon heller) så när hon såg att lådan va öppen så tänkte hon, jag hörde det,
-Nepp, aldrig i livet att jag går in där.
Efter att ponnypappan blev rödare o rödare i huvet ,och fler svordommar än vad som kan vara bra för en ponny att höra ,sa denna stabila kvinna;
-Jag tar henne.
Hade dagen innan sett Tobbe på ponnyakuten lasta nån liten b-ponny som ett kick med sina pekpinnar.
En pekpinne hämtades o ponnymamman placerade sig på det stället ponnyakutentobbe hade sagt:
-Här står du säkert!
Vad han menade med det undrar jag än idag men antagligen menade han att man står säkert mot regnet!
För lilla doris brydde inte sig ett dugg om pekpinnarna, utan la sig lilla vackra huvud lite på sned, tog i bara lite lite och sen drog hon....... som en måsskit i dimman...... försvann DieselDoris ut på de gröna ängarna med grimskaftet hängande bakefter.
Samtalet som samtidigt utspelades utanför släpet av 2 tålmodiga ponnyföräldrar tål inte att uprepas ever men jag tror att Jack The Ripper hade rodnat.
Nya fräscha idéer kläcktes och Gamla spray hämtades som dragponny för att få Doris att ge sig, men icke i hel..... att den gamle ponnyn skulle lyda.
-Nepp, inte lådan, inte idag iallafall!!!
Klockan gick och tiden som va bestämt började hastigt närma sig.
När jag väl fick förklarat för den Gamle vad som händer med ponnisar som inte går in i lådan gav han med sig o lomma in och vips så stod även Doris där med ett leende på läpparna!
Leendet på ponnypappan kom aldrig tillbaka, inte den dan iallafall..................